En ny syndakatalog?

Igår skrev jag följande på twitter och facebook:

Lanserar härmed den nya #syndakatalogen:
– köra bil
– äta kött
– köpa nya kläder
– äta oekologisk eller orättvis mat
– ha flashiga & konsumerande gudstjänster

Reaktionerna var blandade och jag tänkte därför försöka förklara i det här inlägget hur jag tänker och varför jag gjorde det. Dock vill jag redan nu erkänna att just lansering var ett onödigt provocerande ord. Det samtalet jag egentligen ville ha igång rör snarare frågan om helgelse och efterföljelse och inte huruvida det faktiskt finns en ny syndakatalog. Detta inlägg speglar av förklarliga skäl framförallt min syn på både ämnet och diskussionen på twitter så läs gärna kommentarer och vad andra skriver om detta också för att få en mer rättvis bild.

Själva listan är inte hämtad från ett specifikt sammanhang som gått ut med att ”detta är den syndakatalog vi använder oss av”. Givetvis finns det inget sådant sammanhang.

Vad är en syndakatalog?

Jag är inte ute efter att försvara syndakatalogen eller det sätt som man använde den på förr men själva fenomenet att man sätter upp etiska ideal och mål för oss som kristna är egentligen inget konstigt. Micael Grenholm har skrivit ett intressant inlägg om detta. Sedan kan man givetvis diskutera hur man gör det, vilka som får vara med och bestämma vilka ideal man ska försöka leva efter osv men själva principen att ha det är inte konstigt. Det som blir konstigt är dock hur man sedan använder detta och det var det som gick så fel med syndakatalogen. Att man uteslöt folk och frös ut människor etc. Även om tanken med detta var att personen i slutändan skulle bli räddad och man hänvisade till Bibeln (1 kor 5:1-5) så var det inte bra.

Vår tids kristna dygder

De ganska lösryckta och vitt skilda sakerna som jag slängde in på listan är saker som jag menar allt mer håller på att bli allmänna kristna dygder. Detta är bra då det är sådant som många av oss bortsett från och behöver reflektera över och fråga oss själva hur vi egentligen lever och vilka konsekvenser det får för våra och andras liv. Samtidigt finns det per definition alltid en spänning i radikalitet och radikal efterföljelse och gränsen är alltid hårfin mellan att gå före och inspirera andra och att provocera och skrämma bort. @ulftomas uttryckte oro över att pratet om en ny lista inte leder till något gott och snarare skrämmer bort och river upp gamla sår från hur syndakatalogen påverkat människor. Detta är en viktig och bra poäng! Jag tror inte att det är någon som vill ha en syndakatalog på det sättet som det fanns förr och det är idag inte heller någon som blir utesluten för att man t.ex. kör bil.

Dock är det ett faktum att det finns folk som har svårt för de nya dygderna och inte vet hur de ska förhålla sig till dem. Jag tror att @ulftomas har rätt när han menar att detta beror på att man blir utmanad av efterföljelsen vilket är viktigt för den andliga utvecklingen. Dock är jag övertygad om att detta inte gäller alla. Eftersom flera bett om exempel så ska jag försöka ta ett exempel, med risk för att samtalet kommer spåra ur och bara handla om det…

När jag för över 10 år sedan som 16-åring åkte på Frizon för första gången var det lite av frikyrkoMecka. Nästan alla som var där var mainstream-kristna och såg likadana ut. Samtidigt var vi många som inte kände oss bekväma i detta. Många ser förmodligen Frizon på exakt samma sätt idag men jag vill ändå hävda att det var värre förr. Antalet kristna emo-tonåringar gick förmodligen att räkna på en hand. Sedan dess har Frizon utvecklats i en positiv riktning på många sätt. Festivalen har breddats på flera områden och betoningen flyttats. Idag vill jag hävda att det är det alternativa som är normen (precis som i samhället i övrigt). Det som jag dock också möter är ungdomar som inte längre känner sig hemma på Frizon. De kan inte alltid relatera till allt det som finns på Frizon och känner att sig utanför om de inte köper kläder på second-hand, drömmer om ett stort långt skägg och att bo i kollektiv. Givetvis handlar detta i många fall om att de blir utmanade och deras livsstil ifrågasätts men inte alltid. Och oavsett om de blir utmanade eller på riktigt upplever ett utanförskap så är det ett problem om de slutar komma dit. (I samtal med ungdomar  är detta också den  vanligaste anledningen jag mött till att man slutat åka på Frizon.) Det är just när detta sker med unga människor som jag tycker det blir fel. Unga människor som inte är särskilt mogna, varken andligt eller ”värdsligt”.

Om de slutar komma dit så har vi förlorat en möjlig kanal för påverkan. På samma sätt möter jag framförallt unga människor som inte känner sig hemma i en del sammanhang för man upplever att man inte är tillräckligt radikal och därmed inte välkommen. Detta menar jag är ett problem. Oavsett om man kallar det syndakatalog eller något annat så behöver vi tillsammans hitta en väg för en radikal efterföljelse som inspirerar och inte exkluderar. Givetvis är det inte någon som medvetet försöker vara exkluderande men om det upplevs så är det åtminstone värt att prata om. Jesus var ju otroligt radikal och extremt helig men lyckades ändå inspirera människor (givetvis fanns det dem som blev utmanade men inte exkluderade. De gånger Jesus röt ifrån handlar det i princip alltid om direkta konfrontationer.).

Slutsats

Jag vill inte skapa en ny syndakatalog. Jag är för vegetarianism, minskad konsumtion, minskad miljöpåverkan, fairtrade och ekologiska produkter etc. Dock är det att föredra om motivationen inte är grupptryck utan en ärlig längtan efter att se Guds rike bryta fram bland våra medmänniskor. Jag är också för att man i alla sammanhang ska vara välkommen oavsett hur långt man kommit på sin andliga resa och jag menar att om en del människor upplever att det inte är så så är det värt att samtala om. Att min tweet delats 8ggr tyder åtminstone på att det finns andra som tycker ämnet är relevant att ta upp.

PS Not till alla oss som diskuterar på Twitter, tänk om vi alltid kunde utgå från att den vi diskuterar med vill väl i stället för att tänka det värsta om den.

  • http://twitter.com/micaelost Micael Östlund

    Hela din ”katalog” är ju hämtad från konsumistisk kritik. Den kan ju iofs emellanåt vara berättigad, men nog har du ordentlig slagsida här. Den konsumistiska kritiken bygger ju på en konsumistisk världsbild, där himmelriket nås genom rätt eller utebliven konsumtion. Stämmer denna världsbild med bibelns undervisning eller har bibeln en annan lösning?

    Varje generation frikyrkliga läser in sin tidsanda i sin tro (och ibland även i bibeln). Vi har nykterhetsrörelsens påverkan i förra sekelskiftet. Pacifismen under kalla kriget. Uppplevelsecentreringen under flowerpowerperioden. Nu är det konsumistiska lösningar som hägrar för frikyrkans unga.
    Skillnaden mellan dessa inlästa tidsandefenomen och verkligheten utanför, är att de sedan lever kvar som ”syndakatologer” långt efter sina bäst-före-datum. En syndakatolog består alltså inte av nymodigheter utan av gamla ”sanningar” med utgånget datum.

    • http://helapingsten.wordpress.com/ Micael Grenholm

      Hejsan Micael! Fint namn du har.

      Några av de gamla bibliska sanningar du talar om är ju pacifism och enkel livsstil. Vi ska älska våra fiender och nöja oss med mat och kläder enligt Skriften. Dessa värderingar rådde i fornkyrkan, men under Konstantin marginaliserades de tillsammans med tex karismatiken. Dock har kristna grupper genom hela kyrkan uppväckt dessa sanningar.

      Konsumtionism som samhällsfenomen är väldigt nytt, så det aktualisrar enkel livsstil på ett nytt sätt, men tanken kring enkel livsstil är gammal. Pacifismen är dominant i frikyrkan idag även fast kalla kriget är slut.

      Jag tycker för övrigt att det är fasciberande att kristna som utan att blinka förenar sig med den extrema konsumtionslivsstil vi uppmanas till i Västvärlden idag ser sig som normala, medan de som föredrar enkel livsstil ses som radikala. Aldrig har vi haft en så extrem och ohållbar livsstil. Det är egentligen inte radikalt att leva enkelt, det är förnuftigt.

      Gud välsigne dig!

      • http://twitter.com/micaelost Micael Östlund

        Micael, någon pacifism hittar jag inte i min bibel. Man kan ju tolka vissa (men jämförelsevis inte många) bibelord pacifistiskt, men pacifism är lika obekant för bibeln som konsumismen. De var inte uppfunna på den tiden. De finns bara i den enskilde betraktarens öga.

        Jesu lärjungar bar ju svärd ända in i Getsemane och vi skall inte blanda ihop konsumistiska förhållningssätt med direktiven i utsändningstalen. I sådana fall bör samtliga direktiv följas och då får inte budksapet predikas för hedningar.

        Sedan är det ju ganska lätt att hitta berättigad kritik mot konsumtionssamhället ändå. Men det behöver man ju (som bekant) inte vara bibeltroende för att se.

        • http://helapingsten.wordpress.com/ Micael Grenholm

          Hittar du ingen pacifism? Kolla Matt 5:40ff, 26:52, 2 Kör 10:3, Ef 6:12. Där hittar du lite. När läejubgarna använde svärd skrek Jesus STOPP och helade den de skadat. http://helapingsten.wordpress.com/2009/10/27/larjungarnas-tva-svard/

          Jag hänvisade inte till Matt 10 för referens till enkel livsstil (som är motsatsen till konsumism) utan till 1 Tim 6:8. Vers 9 är också bra. Och Luk 3:11, 1 Petr 3:3, 1 Joh 3:17, Apg 2:44 mm.

          Gud välsigne dig!

          • http://twitter.com/micaelost Micael Östlund

            Micael, hur var det nu? Sa Jesus att han inte kommit med svärd, utan kommit med fred eller var det precis tvärtom? Sedan måste man bestämma sig om man tror att Jesus är den utlovade Messias eller om han är någon annan. Om han är Messias (den smorde) så skall han kriga som en gudomlig ställföreträdare för Gud enligt de löften som getts i vår bibel och genom de intertestamentala texter som ger oss den kontext Jesus levde i.
            Kyrkan har ju plockat ut Jesus ur den kontexten, vilket ger fritt spelrum för frimicklare att projicera sin egen moral på Jesus. Det blir lätt att älska en Jesus som ser exakt ut som sig själv i toppform.

            Men ärligt talat … var Jesus vegan? Köpte han bara enligt ”fairtradeprincipen”? Hade han inte rent av lite lyxiga kläder?
            Den sista grejen med kläder hävdade jag själv för 30 år sedan, men fick veta (av Josef Östby (tack Josef)) att Jesu mantel var för dyrbar för att stycka upp, därför kastade de lott om den.

      • http://twitter.com/micaelost Micael Östlund

        Fint namn du också … förresten … :-)

  • http://helapingsten.wordpress.com/ Micael Grenholm

    Bra inlägg! Dock har jag svårt att se att det alternativa är norm på Frizon. Det är en liten klick som ”har skägg och bor i kollektiv” som hänger i Virustältet. Så om folk lämnar hela festivalen pga det tror jag de är väldigt känsliga för radikalitet öht.

    Kanske är lösningen att visa på interkulturell kristen radikalitet. Skägg och punk är ju inte mödvändigheter för att omfamna fred och rättvisa. Framför allt tror jag detta kan locka många unga om det förenas med tecken och under. Jag såg ett oerhört stort intresse för karismatik på frizon som mest bara tillfredsställdes i bönetältet, inte så mkt från officiellt håll: http://helapingsten.wordpress.com/2012/08/12/frizon12-del-3-highlights/ Om de bibliska kopplingarna mellan tecken och under och fred och rättvisa betonas kan vi locka en helt ny målgrupp.

  • tomas lundström

    Jag litar på folks goda intentioner. Verkligen. Men jag tror många har hört helgonet Bernard av Clairvaux’s bevingade ord om att vägen till en viss otrevlig plats är belagd med just goda intentioner. Talet om ”en ny syndakatalog” är inte nytt. Jag har hört det talas om den här ”nya syndakatalogen” i mer än tio års tid. Jag kan inte spåra ursprunget helt, men jag ska försöka ge en skiss över vad det handlar om. En viktig brasklapp är att jag ibland kan låta säker, men jag är ju förstås i själva verket lika osäker och rädd som alla andra.

    1. Det finns ingen ”ny syndakatalog” och talet om en sådan leder inte till mindre moralism utan till att människor får ett argument mot att engagera sig för miljön, fred och rättvisa. Detta är mitt huvudargument och det är också detta som gör mig arg och ledsen. För jag är övertygad om att hela den kristna kyrkan skulle behöva leva ut MER av Guds rike, och inte hitta argument mot att göra det. Därför ber jag er alla som talar om en ny syndakatalog att sluta göra det. Vill man ifrågasätta någon viss praktik som andra kristna har (handla på second-hand eller annat) så ska man förstås göra det. Men man ska göra det på ett sjysst sätt och inte genom att kasta anklagelser om syndakataloger. Om man vill veta mer hur jag tänker så kan man fortsätta och läsa punkt 2 till 9.

    2. Min resa. Jag återvann min kristna tro i äldre tonåren (behöver jag berätta vilken festival jag gjorde det på?). Jag hade då upplevt några väldigt jobbiga år av att känna mig helt isolerad. Mitt hopp om en rättvis värld och att ta Jesus på allvar i hans ord om rikedom och jämlikhet sågs inte med blida ögon i den pingstförsamling jag var medlem i. Innan riksdagsvalet predikade huvudpastorn i församlingen om varför man som kristen borde rösta på kristdemokraterna. Detta var alltså inte en landsortsförsamling utan en av de mest tongivande församlingarna inom pingströrelsen. I samma församling får man än idag inte bli medlem om man lever i ett förhållande med en person av samma kön. Huruvida det fortfarande propageras att man ska rösta på kristdemokraterna från talarstolen vet jag inte.

    3. Synd. Synd är ett viktigt ord i det här sammanhanget. Det är oerhört viktigt att förstå att det är stor skillnad att påstå att någon syndar och att uppmuntra en annan person att leva mer etiskt hållbart. Det här tror jag att kritikerna mot den nyvunna kampen för fred och rättvisa inom frikyrkan helt har missförstått. Att peka mot en riktning där vi minskar våra miljömässiga fotavtryck (köra mindre bil, handla och odla ekologiskt), strävar mot rättvisa (handla fairtrade), breddar vårt medlidande (äter mindre kött) är förstås inte att peka ut ”synder” – det handlar om att peka mot en väg framåt. För det kristna livet tillsammans med de heliga är en väg och den har en riktning. Om man inte delar uppfattningen att den riktningen är mot mer rättvisa, fred och ökat medlidande så är det något vi möjligtvis kan diskutera. Men att hävda att vi som vill åt det hållet skapar syndakataloger när vi pekar i en viss riktning är befängt. Främst för att begreppet synd i denna ”rörelse” inte betraktas på det modernistiska och statiska sätt som det gjorde på femtiotalet, men också för att ingen (vad jag hört iallafall) talat om att bilkörande eller dylikt skulle vara ”synd”.

    4. Västerlandet. Ett klassiskt problem i diskussioner är att när man kritiserar någon för att vara på ett visst sätt utgår från att ens eget tänkande och liv är norm. Detta är intressant eftersom att köra bil, äta kött och köpa nya kläder är något som den stora majoriteten av världens kristna aldrig kommer kunna göra på grund av deras ekonomiska situation. Och här i ligger en viktig poäng: det är nämligen centralt att vi strävar mot rättvisa (notera att jag inte skriver ”handlar fairtrade”) för om vi inte gör det så lever vi inte på ett kristet sätt. Hur ekonomi och pengar hanteras är centralt i bibelns berättelser och i Jesus liv och lära. Men notera att jag fortfarande talar om en riktning, och inte någon exakt vetenskap kring ”synder”. Dessa listor som upprättades i 1900-talets frikyrkoförsamlingar och som till viss del fortfarande lever kvar handlade om saker man inte fick göra utan att riskera uteslutning. Ingenstans har jag någonsin hört talas om någon som uteslutits, inte fått bli medlem eller ens öppet kritiserats för att de kört bil eller dylikt. Detta har helt enkelt aldrig hänt, och det är inte heller pålägg att hända!

    5. Utmaningarna. Vi lever i en tid och en kultur som består av ett tillstånd av allmän kränkning. Vi är så rädda för att antyda att någon lever på ett mindre bra sätt att vi drar oss för att ens visa upp vår annorlundahet. Låt mig ta ett exempel: Jag blev vegetarian för tio år sedan. Allt sedan dess har jag VARJE gång jag ätit tillsammans med någon ny bekantskap (som ej varit vegetarian och denne upptäckt att jag inte äter djur) fått nervösa frågor om mitt val av kost. Vissa frågar ganska stillsamt varför jag inte är som alla andra, medan vissa är mer explicita och uttrycker det som många tänker: ”Hörru, du dömer faktiskt mig när du sitter där med din vegetariska couscous-sallad! Man ska inte döma säger ju Jesus”. Andra börjar tala om ”den nya syndakatalogen”. Själv sitter man där och vill bara äta sin mat.

    Med detta exempel vill jag försöka förklara att vi lever i en kultur där vi ropar ”du dömer mig” så fort någon utmanar ens bekvämlighet det minsta. Även om detta inte sägs med ord. Folk kan känna sig dömda enbart genom att någon lever på ett annorlunda sätt. Ibland handlar det om att någon inte äter djur eller inte kör bil (eller dricker alkohol!). Ibland är det jobbigt att det finns människor på en kristen festival som uttryckligen säger att de vill leva i kommunitet. Deras second hand-kläder dömer mig och jag känner mig utanför. Dom tycker nog att jag är en syndare.

    6. Moralism. Det finns problem med moralism och jag har själv inspirerats av en rörelse (Bruderhof) där man riskerar att bli utesluten om man skulle samla personliga ägodelar utan att berätta för de andra i församlingen. Och trots att jag inspirerats av denna rörelses fantastiska radikalitet så vill jag inte ha deras exklusivitet och moralism. Och jag håller med om att det finns risk att vår rörelse om hundra år kan ha skapat en exploderande moralism. Men detta hot finns i alla rörelser i alla tider. Och man kommer inte runt det genom att prata om att man är rädd för syndakataloger. Man kommer runt det genom att hålla sin motivation ren, precis som du är inne på. Men problemet med talet om ”den nya syndakatalogen” är att det talet ALDRIG leder till att människor radikaliseras i sin efterföljelse av Jesus. Det leder tvärtom till att människor lutar sig tillbaka och hånler åt allt som görs i riktningen för rättvisa, fred och miljöns överlevnad.

    7. Meta. Den här argumentationen att sakerna du räknar upp ingår i ”den nya syndakatalogen” kan ju lika gärna vändas på. Att köpa fairtrade, inte köra bil etc skapar nya syndakataloger och är därmed fel. Utifrån denna argumentation kan det alltså lika gärna vara en del av en syndakatalog att säga att dessa saker är en del av en syndakatalog. Lite meta, men jag hoppas du förstår absurditeten i det jag försöker säga. Jag vill ju inte att vi ska hålla på så, utan att vi inte ska prata om syndakataloger. Syndakatalogen är något som är ett historiespecifikt problem. Och det är min sista punkt:

    8. Den riktiga (historiespecifika) syndakatalogen. (a) Det finns otaliga berättelser om människor som uteslutits för att de dansat, kysst en person som ansetts vara olämpligt, för att de ifrågasatt ledarskapet etc. Vi behöver minnas dessa berättelser och inte håna deras arv genom att anklaga varandra för att skapa nya syndakataloger pga en vilja att leva mer etiskt. (b) Syndakatalogen finns fortfarande kvar. I många svenska frikyrkliga församlingar riskerar man att inte få vara med eller riskerar uteslutning

    om man tex är kär i eller lever med en person av ”fel” kön eller om man bor tillsammans med sin partner utan att partnerskapet är välsignat av staten eller kyrkan. Och detta vill jag verkligen betona: Den riktiga syndakatalogen är INTE avskaffad. Människor diskrimineras fortfarande i våra församlingar pga av sina livsval, och det handlar ALDRIG om ifall de kör bil eller handlar kläder på MQ. Det handlar om att de är kära i fel person eller inte har rätt civilstånd.

    9. Frizon. Jag skrev först ett långt svar om Frizon. Men att blanda in festivalen komplicerar mest det hela, så jag lämnar den därhän för nu. Jag diskuterar gärna Frizon en annan gång. (Jag jobbar inte längre med festivalen och håller på att fadda ut mitt engagemang i ledningsgruppen).

    • http://www.nambumedia.se/marcusblogg Marcus Johansson

      Tack för ditt svar Tomas! Du har många poänger och jag inser att talat om syndakatalog blir allt mer komplext och drar oss bort från det som vi båda vill tala om. Jag ska ändå försöka ge några kommentarer på en del av det du skriver. Jag följer dina pedagogiska punkter för enkelhetens skull :)

      1. Det sista jag söker är ett argument mot engagemang för fred och rättvisa. Jag blir därför ledsen när du indirekt placerar in mig i ett fack med de som vill ifrågasätta en viss praktik för det är INTE det jag vill. Det är uppenbart att användandet av begreppet ”syndakatalog” tolkas väldigt olika och jag kan absolut tänka mig att använda andra ord om det hjälper. Dock stämmer inte min intention överens med ditt huvudargument och jag undrar därför om vi ens kan fortsätta samtala eller om min intention helt enkelt inte går att förstå?

      2. Jag tackar Gud för vad Frizon har fått betyda och betyder för dig, mig och många andra med oss! Jag beklagar det du fått uppleva i Pingst och tar givetvis avstånd från all sån typ av maktmissbruk och förtryck. Behöver jag säga att jag också växt upp i Pingst men idag inte är medlem? (Dock är jag fortfarande verksam i Pingst ibland och försöker påverka där jag får möjlighet.) Läs gärna mitt tidigare inlägg om samboskap och sånt också. http://www.flipmac.se/2011/09/sambo-sex-och-stefan-swards-predikan/

      3. Jag köper hela ditt resonemang om synd! Det enda jag vill tillägga är att jag tror de kristna började med det som kom att bli syndakatalogen förmodligen hade avsikten att uppmuntra människor att leva moraliskt hållbart utifrån deras samtid. Inte att peka ut vilka som syndade. Dock blev det med tiden en konsekvens.

      4. Helt sant!

      5. Jag beklagar att du fått uppleva detta och köper din globala analys. Min fråga blir: hur kan vi motverka denna kultur?

      6. Håller med om att moralism inte är bra. Dock köper jag fortfarande inte resonemanget att talet om en ”ny syndakatalog” aldrig skulle leda till radikalitet utan tvärtom till lathet. Så är det inte i mitt fall och med flera jag samtalat med.

      7.Japp.

      8. Dessutom vill jag att vi ska komma ihåg intentionerna bakom syndakatalogen så att vi kan vara vaksamma på liknande mönster. DOCK! Vill jag poängtera att innehållet och omfattningen av konsekvenserna av min ”nya katalog” inte i närheten går att jämföra med originalet.

      9. Vi tar Frizon en annan gång! Tack för allt du gjort!

      • tomas lundström

        Skönt att det mitt inlägg gav någon slags klarhet i vad jag menar. Jag ber om ursäkt om min ton stundvis är hård. Jag tror det kan bero på att jag spyr upp tio år av frustration över insinuationer och debatt kring myten om den nya syndakatalogen. Varje gång någon drar upp det så tycker jag det känns som ett misskrediterande av hela rörelsen mot en mer etiskt medveten kyrka.

        1. Jag skrev och menade inte att du söker argument mot engagemang. Det jag menar är att syndakatalogsbegreppet i det här fallet tolkas så (i nio fall av tio – min erfarenhet). Som jag försökte beskriva så är jag inte särskilt intresserad av intentionerna. Jag tror helt enkelt att talet om en ny syndakatalog leder till konsekvensen att färre engagerar sig. Även om dina intentioner är en mer fördjupad efterföljelse. För den typen av argumentation är så lätt att tolka åt hållet ”äsch jag vill inte bli en sån där syndakatalogskristen”. Det kanske verkar som om jag är på ett korståg här, men jag tror det är skitviktigt att inte döda folks engagemang. Och jag tror att risken är överhängande ifall man använder syndakatalogsargumentet. Sammanfattningsvis: jag misstror inte dina intentioner. Men jag tycker din nya syndakatalog träffar väldigt fel, även om du vill att fler ska engagera sig för en mer handlingskraftig kristen tro.

        2. Anledningen att jag berättade detta var att jag ville visa att jag har stark erfarenhet av den riktiga syndakatalogen och tydliga exempel på den. Jag tror att rörelsen för fred och rättvisa är en befriande rörelse och jag tror Frizon är en del av den. Intressant med ditt blogginlägg om samboskap, en fråga som jag sett förstöra (och riskera) en del kristnas engagemang (pga syndakatalogen).

        3. Jag är inte säker att du har rätt om de tidiga frikyrkligas intentioner med att skapa syndakatalogen. Har ej studerat det djupare, men historien går ju alltid tolka på olika sätt. Men en möjlig tolkning skulle (förutom din fullt rimliga) vara att syndakatalogen upprättades för att man ville ”undvika att synda”. Det är ett perspektiv som jag tror mer och mer försvunnit, till förmån för dygdperspektiv – dvs att vi strävar mot något godare, snarare än försöker undvika att synda. Min poäng: den gamla syndakatalogens konsekvenser var genomtänkta och accepterade redan från start. Det var en felkonstruktion och inte nödvändigtvis något som utvecklades från en god intention till något dåligt. Därför tror jag inte vår period nu i svensk frikyrklighet på något sätt är översättbar med den tid och de teologiska strömningar som rådde när detta var aktuellt.

        4.-

        5. Jag tror ett sätt att motverka en kultur av misstänksamhet mot dömande är att leva mer trovärdigt. Att prata mindre om vad man gör och istället verkligen göra tron. Tro utan gärningar är ju död som sagt. Sen tror jag att vi ska sluta säga ”nu dömer du mig” till andra så fort vi får kritik. Jag tror verkligen inte Jesus ville få stopp på kritik genom att säga ”ni ska inte döma”.

        6. Här är vi helt enkelt inte överens. Jag tycker myten om den nya syndakatalogen är farlig. Mitt konstruktiva förslag är att vi talar om t.ex. moralism istället. Jag är öppen för andra förslag. Men låt syndakatalog betyda syndakatalog, jag tycker annars riskerna är för stora (enligt det jag skrivit innan).

        7.-

        8. Se punkt 3.

        9.-

        Slutligen: jag misstror dig inte och jag tycker det är fantastiskt att vi vill att kyrkan ska sträva efter fred och rättvisa. Min oro (som jag tror är befogad) är att det är alldeles för enkelt att råka knivdöda den lilla spirande rörelse av politiskt engagerade frikyrkliga som fötts på 2000-talet. Välj ett annat ordval än syndakatalog så diskuterar jag gärna problem med grupptryck, moralism och känslan av att inte duga. Det är alla tre saker jag själv brottats och brottas med.

        • http://www.nambumedia.se/marcusblogg Marcus Johansson

          Jag förstår att du spyr på dessa tio år och det är synd att det känns som ett misskrediterande av hela rörelsen mot en mer etiskt medveten kyrka. Samtidigt vet du ju att det inte är min avsikt.

          1. Vi har uppenbarligen olika erfarenheter om talet om en ”ny syndakatalog”. Jag har inte hört det tidigare även om jag inte är förvånad att det varit upp tidigare.
          Det är intressant att vi båda vill samma sak men att du ser en viss typ av människor och jag en annan. Du har förmodligen rätt att talet om en ”ny syndakatalog” också leder till minskat engagemang, därför väljer jag nu i stället att tala om XXXXXXXX. Jag tror att det är avgörande att vi pratar för att inte prata om det som det är nu leder också till minskat engagemang.
          Min erfarenhet är att jag ser människor som på grund av XXXXXXXX blir avskräckta vilket INTE leder till ökat engagemang. Därför vill jag lyfta frågan om XXXXXXXX så att vi alla tillsammans kan fundera över hur vi kan undvika detta.

          2. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver.

          3. Studera gärna djupare om du får tid i framtiden. Jag förstår att det är personligt för dig men historien är inte alltid så svart-vit som vi ibland vill se den.

          5. Amen!

  • http://twitter.com/agnostikern agnostikern

    Tack för ett bra inlägg. Delar i mycket det du skriver och tycker du fångar den dubbla problematiken.

    Det går att se på syndakatalogen på två olika sätt. Som ett förbjudet beteende eller ett förväntat beteende. Således går det att tolka dina punkter som en slags ignorant och ointresserad menighets avståndstagande från modernare och mer omvärldsorienterade värderingar. Men det går också att se det som de modernare och mer omvärldsorienterades avståndstagande från den ignoranta och ontresserade menigheten. Oavsett vilket så är risken uppenbar. De andra är helt fel ute, kan näppeligen vara kristna, är syndare och borde söka bot och bättring. Men oavsett om representanter för de respektive grupperingarna tycker och tänker så får dessa ALDRIG ta till mobbninginstrumentet för att rensa sin utsikt och sin församlingsgemenskap.

    Att individer som avviker från gruppens beteende mobbas ut från kyrkor och församlingar med regelefterlevnadskrav och mer eller mindre subtila tillmälen och kommentarer är faktiskt rent av skamligt. Jag bryr mig ärligt talat inte om kyrkor och församlingars överlevnad. Indivders överlevnad kan dock hänga på detta och den är faktiskt viktigare än församlingarnas. Och den är även viktigare än att kyrkan luckas frälsa någon själ. Med tanke på vad mobbing och utfrysning kan orsaka åratal efter det har hänt hoppas jag innerligen att kyrkan tar den här typen av regelverksefterlevnadskrav, oavsett om man är för eller mot själva kraven, på allvar och tar avstånd från dem. De uppräknade områdena är därutöver en alldeles utmärkt utgångspunkt att idka mobbing från, oavsett hur eftersträvansvärda i en moralisk mening de än kan anses vara. Hur svårt kan det vara att acceptera avvikande åsikter i kyrkans värld.

    Har utvecklat mitt resonemang lite mer här:

    http://dentvivlandeagnostikern.wordpress.com/2012/12/14/syndakataloger/

  • L

    uppvuxen i Jönköping med stävan efter nån sorts livsstilsideal av värderingar och etisk perfektion. Alltid tyckt att mina värderingar var väl genomtänkta och jag hade argument för allt. Det tog mig sen ca ett halvår efter flytten från mitt frikyrkosammanhang till en sammanhang där varken kyrka efter kristna vänner gick att hitta, innan det mesta av mitt kristna ideal vänts upp och ned. Freak, ufo, knäpp – just så kände jag mig. Det hade väl vart fine om jag haft en bra grund till varför jag levde som jag gjorde. Men jag tycker mig inte kunna hitta den. Mina argument rann av mig. Mina vänners respons när jag sa att jag var kristen var enbart frågor och tankar om vad jag som kristen får och inte får göra! Min kristna tro, i mina vänners ögon, var snarare skrämmande än attraktiv. Värderingar i all ära, rätt och fel finns, absolut. Men så länge vi som kristna inte sticker ut för något som är relevant kan vi lika gärna lägga ner våra ideal och strävan efter perfektion. Jesus var absolut radikal – men om jag ska beskriva Jesus med ett ord är det ju snarare ordet Kärlek som först dyker upp i huvudet än nått ord om radikala värderingar. Jag tror Gud skiter i huruvida du kör bil, äter kött eller vart du handlar dina kläder – så länge vi inte har fokus på att leva i kärlek så spelar det INGEN som helst roll. (1 kor 13: 1-3) Det låter ju lite fint och gulligt, kärlek. Men jag menar allvar. Etiska krav och ideal skrämmer bort. Kärlek är attraktivt. Och vi som kristna har en lång väg att gå! Dags att byta fokus!

    Det må låta hårt, men vill vi vara attraktiva kristna så är diskussionen om syndakatalog eller inte, helt oväsentlig. Den stjäl fokus och energi från det som spelar roll! Vi borde peppa, utmana, undervisa, öva på Kärlek. Till Gud och till människor. Ge folk utrymme att bygga på sin Gudsrelation – så ska nog resten av etiken komma av sig självt.

    • http://www.nambumedia.se/marcusblogg Marcus Johansson

      Jag är helt med dig! Det sista jag vill ha är en ny syndakatalog. Dock tycker jag att det är värt att ta upp frågan när jag gång på gång möter människor som upplever att det idag finns något som påminner om det gamla. Just för att människor inte ska hamna i det läget som du själv berättar att du varit med om.
      Om det finns en ny syndakatalog så vill jag avskaffa den just för att det är som du skriver ”Etiska krav och ideal skrämmer bort. Kärlek är attraktivt.” Det var hela syftet med att ta upp diskussionen.

    • http://profiles.google.com/anders.branderud Anders Branderud

      Hej,
      Hoppas du finner detta hjälpsamt!
      Du skrev ” Jag tror Gud skiter i huruvida du kör bil, äter kött ”

      Gud är Kärlek. Bara till människor eller även till andra arter?
      Vi
      vet från vetenskap och personlig kommunikation att djur har ett
      medvetande och kan känna smärta, glädje, sorg, rädsla och mycket annat.
      För
      djuren, är det INTE kärleksfullt att bli dödad, eller att bli behandlad
      som ett objekt, som blir orsakat mycket lidande; vilket sker med djuren
      som växer upp på Sveriges gårdar för att bli slaktade : (
      En
      kärleksfull Gud behandlar alla Hans skapelser på ett kärleksfullt sätt,
      och kan omöjligen stödja en kärleklös behandling som innebär död och
      lidande.
      Djuren skiter inte i att deras familj blir slaktade och
      placerade som kött på någons tallrik bara för smak/traditions skull. Om
      Gud är kärlek så skiter Denne inte i djuren och deras lidande och död.

      Kärlek är vad alla behöver; och kärlek visar man i praktisk gärning – både till människor och djur.
      Det
      är ingen skillnad på en gris förmåga och en hund eller katts förmåga
      att känna smärta, rädsla, glädje och kärlek, lidande och död. Och både
      kött-, fisk- och mjölk-produktsindustrin orsakar djur oerhört mycket
      lidande och död. T.ex. i Norge blir mer än 50 miljoner djur dödade per
      år : (

      Jag står för devisen: ’Jag vill inte orsaka någon
      kännande och medvetande individ lidande eller död till någon individ för
      njutning/smak’. Därför blev jag vegan – vilket innebär att jag slutade
      ta del av all utnyttjande av djur (inklusive jag slutade att bära och
      äta djurprodukter) – i höstas som den ända logiska och etiska
      konsekvensen.
      Rekommenderar denna:
      http://www.peaceablekingdomfilm.org/ och denna
      http://www.abolitionistapproach.com/media/pdf/ARAA_Pamphlet_A4_Norwegian.pdf

      En
      Skapare som älskar och bryr sig om Sina medvetna och kännande
      skapelser, kan inte stödja att andra orsakar dem lidande och död. Det är
      omöjligt att ta livet av en kännande och medvetande individ – utan att
      orsaka både denne och dennes familj lidande; och att frånta en individ
      sitt liv är INTE att tillämpa KÄRLEK. För att behandla en person med
      KÄRLEK, så måste man ALLTID se hur en annan individ uppleveler en
      situation och hur denne vill bli behandlad; och det finns INGET
      medvetande djur som vill utstå död, lidande och tortyr.

      Kärlek, fred, liv och frid till alla levande varelser,

      Anders

      • L

        I min mening tillhör ditt inlägg en helt annan diskussion, en diskussion som jag är alldeles för dåligt insatt i för att ge mig in i. Mitt inlägg är skrivet utifrån diskussionen om ”en ny syndakatalog” och mina exempel om köttätande och bilkörning var rakt av tagna ur Markus inlägg. Ska vi börja prata om saker som skadar människor och djur och placera dem i en ”syndakatalog” – så blir det just en katalog, mer eller mindre en lista utan slut. Det är inget som bygger upp! Därför var min poäng att sluta diskutera hur människor bör eller ska leva och lägga den energin på annat. Som att leva i kärlek så långt man kan. Det skulle mycket väl kunna leda till att man gör som du och blir vegan, men det är som sagt upp till var och en att komma fram till, något annat är inte hållbart!

        Om man läser slutet på min mening så skrev jag ”Jag tror Gud skiter i huruvida du kör bil, äter kött eller vart du handlar dina kläder – så länge vi inte har fokus på att leva i kärlek så spelar det INGEN som helst roll.” Det sammanfattar min poäng ganska bra. Kärlek först – så kommer det andra komma också. Alla vet vi att bilkörning skadar naturen, köttätande skadar både djur och natur, och att klädkonsumtion också skadar människor. Det är svårt eller näst intill omöjligt att leva ett liv som inte leder till någon skada för någon. Därför är det farligt att börja lista rätt och fel i sakfrågor. Kärlek till Gud och människor säger jag bara. Det är Bibeln tydlig med är det viktigaste! Och den kärleken har som konsekvens att vi kommer ändra vårt levnadsätt. Men som sagt – det är upp till var och en!

        /L

      • Andreas Dre Jävert

        Absolut hade inte syndafallet skett så hade förmodligen inte denna diskussion existerat, men nu hände det. Människor i Guds ögon är mer värda än djur, är väldigt tydligt klargjort i Hans ord. Varför uppmanade Jesus lärjungarna att slänga ut näten och fiska? Har inte fiskar känslor då som alla andra ”djur”? Är det en felstavning? Gud är inte snäll, han är God. Det är skillnad.

    • Andreas Dre Jävert

      Håller totalt med, människor vet redan vad de gör fel, de har redan en bild av Gud och kristna som att allt är regler och dömande. Tänk om vi skulle älska dem och visa vem Jesus verkligen är, vad attraktivt det skulle bli helt plötsligt.