Rob Bell, Stefan Swärd och Torsten Åhman!

Läser Torsten Åhmans senaste blogginlägg och gläds!
http://bit.ly/uu7GeX

Passar samtidigt på att länka till min diskussionen med Stefan Swärd i frågan i början av augusti i år:

Stefans första inlägg – Bell or hell? (Och för er som undrar så var det jag som triggade samtalet på twitter…)
http://bit.ly/rEIV8o

Min första kommentar
http://bit.ly/rg86PW

Stefans svar
http://bit.ly/uXMCt8

Min andra kommentar
http://bit.ly/oNTXSe

Stefans andra svar
http://bit.ly/tjrkM7

Min tredje kommentar
http://bit.ly/tECjLp

Humortips!

Ett av de projekt som upptagit delar av min tid under hösten är www.humorbyn.se där jag tillsammans med 5 vänner publicerat en podcast med namnet ”Söndagsångest”. Tanken är inte att bidra till söndagsångesten utan istället att vara en ljusglimt på söndagkvällarna då vi släpper våra avsnitt. Hoppas någon tycker det är lyssningsvärt. Det rekommenderas att man prenumererar på podcasten: http://bit.ly/uFqWSI

Helvetet bröt inte lös

Imorse var jag på ”Helvetesfrukost” i Betlehemskyrkan. Samlingen anordnades av Svenska Evangeliska Alliansen och Credoakademin och var en sorts panelsamtal kring helvetet med Ray Baker (lärare på Credoakademin och doktorand på just Helvetet vid Åbo Akademi) och mina twittervänner Carl-Henric Jaktlund (@carlhenric) och Stefan Swärd (@stefansward).

Ray höll i en väldigt bra inledning då han gick igenom de vanligaste lärorna kring helvetet samt hur utvecklingen sett ut inom framförallt evangelikala kretsar de senaste 100 åren och sedan var det dags för samtal. Jag vet inte riktigt vad tanken var ärligt talat. Kanske hade man tänkt att det skulle bli lite spänning och debatt mellan Stefan och Carl-Henric? C-H har ju trots allt skrivit en hel del positivt om Rob Bells fruktansvärda bok Love Wins. Dock visade det sig (föga förvånande) att alla tre trodde på helvetet och var överens i det allra mesta men med lite olika tyngdpunkter och nyanser. Missförstå mig inte nu för Ray, Stefan och Carl-Henric gjorde verkligen ett jättebra jobb! Men jag blev lite besviken på samlingen i stort. Det är inte första gången jag är på en av SEA’s sådanna här tillställningar (senast var när Capetown dokumentet skulle presenteras och man smög samtidigt in ett panelsamtal om begreppet ”Fyrke”, förkortning för ”fyrkantsevankalism”) och de har aldrig blivit särskilt bra.

Jag tror nämligen att det skulle kunna bli riktigt bra! Jag kan ha fel men min erfarenhet är att SEA och Credoakademin anordnar två typer av samtal/debatter. Det ena är storslagna debatter mot t.ex. Humanisterna och Christer Sturmark där man men genomtänkta strukturerade filosofiska och logiska argument äter upp sina motståndare. Det andra är den typen som var idag, någon sorts panelsamtal där man bjuder in människor som mer eller mindre köper hela SEAs teologiska paket och tror att det ska bli ett givande samtal. Det blir det inte.

För att ta dagens ämne som ett exempel, tänk om man bjudit in en ”riktig” universalist till ett panelsamtal (alltså inte en debatt) där man söker dialog och förståelse för varandra. Det hade varit SÅ mycket mer intressant och givande! Nu blir samtalen istället ett tillfälle då man bara göder sina egna åsikter och tolkningar utan att egentligen komma någon vart. Alla vet ju redan var SEA och deras medlemmar kan ju knappast vara ett undantag?

Allt detta sammanfattades ganska bra när den sista frågan ställdes till panelen av en lärarna på Credoakademin:

”Jag har gjort lite research angående Jesus liknelser och 42% av dessa handlar om domen. Är det då rimligt att denna proportion också avspeglas i dagens predikningar?” Frågan ställdes till Carl-Henric (han som skulle stå för den ‘udda’ åsikten idag). Personligen tycker jag detta är en ganska konstig fråga att ställa. Av flera anledningar:

  1. Sedan när baseras ALLA predikningar på de teman som förekommer i Jesu liknelser?
  2. Det finns inte en enda liknelse i Johannesevangeliet, ska vi inte predika från det alls?
  3. Markusevangeliet har bara sju liknelser, betyder det att det evangeliet är mindre viktigt?
  4. Den undervisning som Jesus ger utan att använda liknelser, är den oväsentlig?
  5. Vad gör vi med resten av NT (för att inte tala om GT)?
Min fråga är: vart vill man komma med den här typen av fråga? Och vart vill SEA och Credoakademin komma med den här typen av evenemang?
Jag hoppas att de fortsätter anordna den här typen av samlingar men de skulle förbättras avsevärt om man jobbade på bredden i panelerna. Och återigen: Ray, Carl-Henric och Stefan gjorde ett jättebra jobb så det är verkligen ingen kritik mot dem!

På gång just nu

Kära vänner!

Har fullt upp med allt möjligt just nu men så snart jag bara kan så kommer det att hända saker här igen. Något av det jag har på gång är följande:

– Inlägg om helvetet och hur jag ser på Jesus, domen etc.

– ”Det frikyrkliga felslutet” blir förhoppningsvis en serie inlägg, ev tillsammans med det om helvetet

För er som undrar vad man egentligen gör på THS och hur det kan gå till när man studerar Bibeln så lägger jag här ut en tolkningsövning som jag gjorde i våras på Hesekiel 28:1-10.

Tolkningsövning – Hesekiel 28

rob

Rob Bells uppsägning

Efter min isolerade vistelse i skogarna utanför Alingsås så nåddes jag igår kväll av nyheten att Rob Bell slutar som pastor i församlingen Mars Hill. Så här skriver församlingen på sin hemsida:

Feeling the call from God to pursue a growing number of strategic opportunities, our founding pastor Rob Bell, has decided to leave Mars Hill in order to devote his full energy to sharing the message of God’s love with a broader audience.

Att Rob Bell slutar kom ärligt talat inte som en jättestor överraskning, inte för att jag visste om det men jag har tänkt tanken innan. I vilket fall så tycker jag att detta är otroligt intressant av flera anledningar!

Ett inte alltför ovanligt fenomen är när en stark ledare grundar en församling eller tar över en församling som sedan börjar växa och sedan misslyckas med att lämna över till någon annan. Ett av de mest kända exemplen på detta är väl Willow Creek där Bill Hybels slutade för att sedan komma tillbaka. Svårigheten är att bygga församling kring Jesus och inte kring en person. Denna risk är givetvis överhängande även i fallet med Rob Bell då han på många sätt då han har en ännu tydligare personlighet än t.ex. Bill Hybels. Min uppfattning är dock att Bell och övriga i ledningen för Mars Hill vid flera tillfällen hävdat att församlingen inte är byggd kring Rob Bell. Därför ska det bli mycket spännande att se hur det går för dem i framtiden. Personligen tror jag att församlingen kommer att klara sig utmärkt och det ska bli spännande att följa. Faktum är att 12 års tid inte är jättelångt i sammanhanget församling vilket ökar församlingens möjligheter att leva vidare med samma tillväxt och anda som man gör idag.

En annan mycket intressant sida av det hela är omvärldens reaktioner. Jag har läst kommentarer som talar om ”faran med att åka runt och turnéra och inte arbeta som pastor i en församling” eller att Bell genom att göra turnéer bara skulle ”odla sitt eget ego”. Dagen skriver om detta här. Detta tycker jag är väldigt konstigt, det är ju knappast så att Bell kommer att isolera sig från alla andra kristna och odla en osund teologi. Egentligen kommer han ju göra precis det som väckelsepredikanterna gjorde i Sverige för snart 100 år sedan… Om än i nya former. Med samma resonemang skulle ju författare och teologer som inte är anställda i en församling ligga i risken för teologiska villoläror. Detta bör i så fall också gälla Carl-Henric Jaktlund, Stefan Gustavsson, Anders Blåberg och andra.

Kort och gott tycker jag detta är fantastiskt spännande! Tänk att en av världens bästa kommunikatörer känner sig kallad att ägna all sin tid åt att sprida budskapet om Guds kärlek till en så bred publik som möjligt! Och tänk vilken inspiration det kan få bli för alla oss andra som försöker göra det dagligen på lokal basis!

Gud som haver barnen kär

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer, lyckan går 
…? 

Jag har vuxit upp med fortsättningen ”Den Gud älskar lyckan får” istället för ”Du förbliver fader vår”. Fortfarande så låter den första raden mer naturlig i mina ögon för den hänger ihop med den bönen jag bad varje kväll som barn. Men jag kan inte låta bli att tänka på vilken radikal skillnad det är mellan de båda avslutningarna. Den första har tveklöst framgångsteologiska undertoner, lyckan kommer, lyckan går, men den som älskar Gud får lyckan. Den avslutningen är ganska långt ifrån det som Job går igenom i Jobs bok i Gamla testamentet då hans lidande bara blir större och större. Men hans svar på allt lidande är mer lik den andra avslutningen på bönen: trots allt det han går igenom, att lyckan går och inte visar den minsta antydan till att komma tillbaka så förblir han trofast mot Gud. Visst kan man hävda att detta är naivt men jag tror att man missar poängen i så fall.

Bara för att man älskar Gud så är man inte per automatik garanterad ett lyckligt liv. Det är inte alltid lätt och vi går alla igenom svårigheter. Knäckfrågan är inte huruvida Gud står bakom svårigheterna utan snarare hur vi väljer att hantera svårigheterna. Jag kom och tänka på detta häromdagen när jag lyssnade på den här kvinnans berättelse:

Vittnesbörd från påskdagen 2011 i församlingen Mars Hill

Jag tror inte att de flesta som ber den framgångsteologiska avslutningen av bönen gör det för att man nödvändigtvis står för en framgångsteologi. Snarare har man inte ens funderat på vad bönen egentligen säger. Så är det med många saker i kyrkan. Vi gör saker av tradition och på rutin. Prova att ställa frågan ”Varför firar vi gudstjänst?” till 5-10 personer i en församling och se vad du får för svar. Jag lovar att det blir intressant!

Hur hanterar du svårigheter? Försöker du så långt det är möjligt klara dig på egen hand? Låter du andra hjälpa dig? I vilken utsträckning delar du ditt lidande med Gud?

Hur har jag lärt mig vem Gud är?

Skriv i mitt förra inlägg om skillnaden mellan två frågor vilka jag nu tänkte försöka svara på!

Hur har jag lärt mig vem Gud är?

På den här frågan finns det hur många svar som helst, alltifrån vad jag lärde mig i söndagsskola för 20 år sedan till vad jag läste i en bok tidigare idag eller sånger jag sjungit, saker jag läst i Bibeln, samtalat med andra om osv. För några år sedan hade jag svarat att det framförallt är Bibeln som lärt mig vem Gud är och sådant som jag läst om Bibeln. Idag skulle jag snarare säga att det handlar mer om relationer och det är också därför som jag allt mer försöker förstå den kristna tron och Bibeln ur ett främreorientaliskt och mer relationellt perspektiv.

Visst är det så att jag lärt mig mycket om vem Gud är genom att läsa Bibeln men det är också så att det finns väldigt få listor i Bibeln som berättar om och definierar  Guds olika karaktärsdrag och kvalitéer. Istället så lyser de igenom mer eller mindre i de olika berättelserna som finns där. För att förstå dessa berättelser och på så sätt kunna skapa mig en bild av vem Gud är så tar jag hjälp av relationer. Dels min relation till Gud själv men också relationer till andra människor. Människor som delar med sig av sin kunskap och förståelse om Bibeln och deras egna erfarenheter vilket gör att jag bättre kan förstå både mina egna erfarenheter och Bibeln. Är ni med?

Det är därför en av de mest grundläggande delarna av kristen tro är att dela den med andra människor. Lärjungaskapet (att försöka följa och bli mer lik Jesus) är något man gör tillsammans med andra människor. Det är när jag är i dialog med andra människor och delar tron, mina tankar om tron, Bibeln etc som jag har utvecklats och växt i min tro!

Det senaste året har jag framförallt vuxit i min gudsrelation, alltså i min egen relation till Gud. Jag har fått se mer av Gud i mitt liv och i min vardag. Detta ser jag inte som något annat än en konsekvens av att jag har sökt Gud mer och framförallt på ett nytt sätt fått upp ögon för Guds kärlek!

Min slutsats är att det primära inte är hur jag lärt mig vem Gud är utan hur jag lärt känna Gud. För er som ändå gillar det mer grekiska, logiska och strukturerade tänkandet har jag dock gjort en lista med tre huvudpunkter… :)

  1. Genom egen erfarenhet
    1. bön
    2. bönesvar
    3. när Gud talat till mig på olika sätt
    4. sådant som jag upplevt av Gud
  2. Genom andra människor
    1. i samtal med andra
    2. i böcker jag läst
    3. predikningar jag hört
  3. Genom Bibeln
    1. att läsa på Bibeln
    2. läsa böcker om Bibeln
    3. lyssna på bibelstudium/utläggningar av bibeltexter

Grekiskt/hebreiskt tänkande

Idag fick jag frågan:

Hur har jag lärt mig vem Gud är?

En kompis till mig ställde spontant motfrågan ”vet jag vem Gud är?” och jag kom på mig själv med att snarare fundera på frågan:

Hur har jag lärt känna Gud?

Alla dessa tre frågor pekar på någonting intressant, nämligen hur vi ser på Gud, kunskapen om Gud och vår möjlighet att ha kunskap om Gud.

En del teologer och filosofer brukar skilja mellan vad man kallar ”grekiskt” och ”hebreiskt” tänkande. Man vet idag att man tänkte på ett sätt i den främreorientaliska världen (idag Mellanöstern) och på ett annat sätt i den grekisktalande världen.

Varför är detta intressant?

Det mesta i vårt samhälle bygger idag på det som en gång var antikens Grekland, sättet vi tänker på (logik), definierar saker, lär oss saker (pedagogik) etc. härstammar allt från antiken och det västerländska tänkandet. Jesus däremot och i princip hela Bibeln (med några få undantag i Nya testamentet) har vuxit fram i områden där det hebreiska tänkandet varit normen.

Slutsatsen blir: att vi har mycket att lära av deras sätt att tänka på!

Kort sagt skulle man kunna säga att för en med grekiskt tänkande så är ”Hur har jag lärt mig vem Gud är?” en högst relevant fråga medan motsvarande fråga för en med hebreiskt tänkande är ”Hur har jag lärt känna Gud?”.

www.followtherabbi.com finns en enkel och jättebra genomgång av vad det mer innebär på http://bit.ly/oD7Ofo!

Sammanfattning av de senaste inläggen

Förra veckan skrev jag två inlägg som kan läsas här:

Inlägg 1 – Sambo, sex och Stefan Swärds predikan

Inlägg 2 – Vad är ett äktenskap?

Stefan Swärd har också skrivit ett svar på de kommentarer han fått på sin predikan här vilket jag tycker är klart läsvärt, framförallt punkt 1 och 2 som han tar upp.

Så som jag läser Bibeln menar jag att det är tydligt att sex hör hemma mellan en man och en kvinna i en livslång relation även om jag kan problematisera när en sådan relation ingås. Jag menar att det finns många samborelationer som i praktiken fungerar som ett äktenskap och därför bör man också behandla dem på det sättet. Med detta sagt menar jag dock inte att alla samborelationer är att betrakta som det!

Eftersom det inte står någonting om hur man som kristen bör dejta innan man gifter sig (eftersom detta begrepp inte alls förekommer i Bibeln) så blir det självklart en stor fråga för många hur man då ska göra med sex före äktenskapet. Det teoretiskt enklaste svaret är helt enkelt att vänta tills man gifter sig men jag anser att vi inom kyrkan måste bli mycket bättre på att förmedla verktyg och hjälp att klara av detta om man ska undervisa det. Idag tror många kristna och många kyrkor att man har bra undervisning på dessa områden medan det ser helt annorlunda ut i praktiken.

Ett grymt bra tips som jag fick var en påminnelse om ett av kapitlen i Rob Bells bok ”Sexgud”. Det heter ”Under Chuppan” och handlar dels om judisk syn på äktenskapet men också hur förhållandet äktenskap/sex hänger ihop med mera. Riktigt bra bok i övrigt också!

En sista aspekt av sex som faktiskt finns i Bibeln är den enorma kraft det är. Jag tänker på den fruktansvärda berättelsen om Kung Davis son Amnon (som finns i 2 Sam 13) som blir så förälskad i sin halvsyster Tamar att han våldtar henne.

Efteråt greps Amnon av en häftig motvilja mot Tamar: hans avsky för henne var starkare än den kärlek han förut hade känt. “Upp med dig och försvinn härifrån”, sade han. (2 Sam 13:15)

All den åtrå som han först kände mot Tamar byttes ut mot avsky. Sex har makt att förena men också att splittra och förstöra om det används på fel sätt och i fel sammanhang.

Den blåa texten nedan är ett tillägg gjort 6 sep 19:32.

Det står också:

Om någon förför en flicka som inte är trolovad och ligger med henne, skall han betala brudpriset och ta henne till hustru. (2 Mos 22:16)

Vilket bör betyda att man det är någonting speciellt med sex. När man har haft sex så har man delat så pass mycket att man bör gifta sig. Något att fundera över…

Som avslutning vill jag tipsa om en serie med fem inlägg som Mike Friesen skrev i somras. Nedan finns länkar till alla fem inläggen men jag rekommenderar framförallt del 5! Där tar han upp lite av det jag nämnde ovan.

  1. http://mikefriesen05.wordpress.com/2011/06/27/sex-whats-the-big-deal-pt-1/
  2. http://mikefriesen05.wordpress.com/2011/06/28/sex-whats-the-big-deal-pt-2/
  3. http://mikefriesen05.wordpress.com/2011/06/29/sex-whats-the-big-deal-pt-3/
  4. http://mikefriesen05.wordpress.com/2011/06/30/sex-whats-the-big-deal-pt-4/
  5. http://mikefriesen05.wordpress.com/2011/07/01/sex-whats-the-big-deal-pt-5/  <– TIPS!

Vad är ett äktenskap?

Jag är inte färdig med dessa frågor själv men just nu tänker ungefär så här:

Jag tror att det är tänkt att man som man och kvinna ska hålla sig till en partner. Detta brukar man i kristna sammanhang argumentera för utifrån bl.a. 1 Mos 2:24 vilket också citeras i Ef 5:31:

Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett.

Också ett av de tio budorden är ju ”Du ska inte begå äktenskapsbrott” och också Jesus tar upp detta i Matt 5:27-28 där det står:

Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.

Detta skulle jag hävda är otroligt mycket hårdare än vad många idag vill erkänna. Hur som helst så drar jag följande slutsatser av detta:

  • Om det finns något som Gud har instiftat så är det att man ska hålla sig till en partner hela livet. Vi refererar till detta som äktenskap.
  • Sex hör hemma i ovanstående relation.
  • Det står ingenting om hur denna relation påbörjas eller hur man bör bete sig före denna relation.

I Bibeln förekommer det i olika tider olika beskrivningar av hur man ingått denna typ av relation. För ingått den det har man gjort i alla tider och i princip alla kulturer (med några få undantag). Ofta i Gamla Testamentet gick det till så att männen tog sig hustrur (1 Mos 11:29), Saul ville ge sin dotter till hustru åt David (1 Sam 18:17), David skickade bud för att begära Avigajil till hustru (1 Sam 25:39) fram till Nya testamentet där vi vet att Maria var trolovad till Josef (Matt 1:18) samt att 10 unga flickor väntade på brudgummen och festen (Matt 25:1-13). Det sista exemplet är ju en liknelse med ett budskap som inte har med äktenskap att göra men som ändå visar på hur man ingick äktenskap vid denna tiden, nämligen genom brudgummen kom hem till bruden för att hämta henne när han byggt klart bodstaden där de skulle bo.

Missionären Bruce Olson berättar i en av sina böcker om hur Motilonindianerna som han jobbat med i flera decennier ingår äktenskap genom att man flyttar sin hängmatta så att den hänger bredvid sin partner. I vår kultur ingår vi det genom att lova evig trohet inför Gud och människor, förslagsvis i en kyrka. Den stora frågan är hur mycket av detta som är kulturellt och vad som är ”gudomligt angivet”.

Jag tror att de flesta samboförhållande, framförallt i kristna sammanhang är ingångna med samma avsikt som ett giftermål. Man kan ge olika svar på frågan varför man flyttar ihop innan man gifter sig men jag har ännu inte träffat någon som svarat ”För att prova på om vi klarar av att bo med varandra” eller något liknande.

Jag har också träffat en hel del människor som går steget längre och helt enkelt hävdar att om man har sex med någon så har man inlett en livslång relation och därmed också förbundit sig att leva med den personen resten av livet. Om det stämmer att många av de som väljer att flytta ihop innan de gifter sig också redan har sex, ja då är att flytta ihop snarare ett steg i rätt riktning snarare än fel, inte sant?