Etikettarkiv: framgångsteologi

Gud som haver barnen kär

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer, lyckan går 
…? 

Jag har vuxit upp med fortsättningen ”Den Gud älskar lyckan får” istället för ”Du förbliver fader vår”. Fortfarande så låter den första raden mer naturlig i mina ögon för den hänger ihop med den bönen jag bad varje kväll som barn. Men jag kan inte låta bli att tänka på vilken radikal skillnad det är mellan de båda avslutningarna. Den första har tveklöst framgångsteologiska undertoner, lyckan kommer, lyckan går, men den som älskar Gud får lyckan. Den avslutningen är ganska långt ifrån det som Job går igenom i Jobs bok i Gamla testamentet då hans lidande bara blir större och större. Men hans svar på allt lidande är mer lik den andra avslutningen på bönen: trots allt det han går igenom, att lyckan går och inte visar den minsta antydan till att komma tillbaka så förblir han trofast mot Gud. Visst kan man hävda att detta är naivt men jag tror att man missar poängen i så fall.

Bara för att man älskar Gud så är man inte per automatik garanterad ett lyckligt liv. Det är inte alltid lätt och vi går alla igenom svårigheter. Knäckfrågan är inte huruvida Gud står bakom svårigheterna utan snarare hur vi väljer att hantera svårigheterna. Jag kom och tänka på detta häromdagen när jag lyssnade på den här kvinnans berättelse:

Vittnesbörd från påskdagen 2011 i församlingen Mars Hill

Jag tror inte att de flesta som ber den framgångsteologiska avslutningen av bönen gör det för att man nödvändigtvis står för en framgångsteologi. Snarare har man inte ens funderat på vad bönen egentligen säger. Så är det med många saker i kyrkan. Vi gör saker av tradition och på rutin. Prova att ställa frågan ”Varför firar vi gudstjänst?” till 5-10 personer i en församling och se vad du får för svar. Jag lovar att det blir intressant!

Hur hanterar du svårigheter? Försöker du så långt det är möjligt klara dig på egen hand? Låter du andra hjälpa dig? I vilken utsträckning delar du ditt lidande med Gud?