Etikettarkiv: Jesus

Livet

Vad består liv av och var kommer det ifrån? Jag tillhör dem som tror att allt liv från början utgått från Gud. Detta betyder att alla till viss del har del av Gud i sig. Samtidigt väljer vi som människor bort Gud och har i vårt ”naturliga” tillstånd inte kontakt med Gud. Man skulle kunna säga att vi inte har möjlighet att leva livet fullt ut, som att det saknas en dimension.

Jag tror att det Jesus menade när han sa att han var livet var att vi genom honom kan få tillgång till den dimensionen av livet som vi saknar. Att det i Jesus finns ytterligare liv som vi kan få del av utöver det vi har från början.

Sanningen

Vad menade Jesus egentligen när han sa att han var sanningen? Och vad betyder det? Kan en person verkligen vara sanningen eller om man vänder på det – kan sanningen vara en person?

Ofta definieras sanning som något (t.ex. ett påstående) som kan verifieras eller falsifieras. Alternativt menar man att sanningen är någonting subjektivt och därmed relativt. Men inget av dessa alternativ stämmer in på vad en person är. En person kan man varken verifiera eller falsifiera, möjligtvis kan man verifiera huruvida en person existerar eller inte men man kan inte verifiera sanningen om den är en person. En person är inte heller relativ eller subjektiv, visst kan en person uppfattas på olika sätt av olika personer men inte huruvida en person är sanningen

De ord som i Bibeln används för vishet (på grekiska ordet Sopheia och på hebreiska ordet Chokma) omtalas ofta i samband med Gud och man menar att Gud personifierar en högre visdom än den mänskliga. Detta återfinns även i andra kulturer. Ibland har man till och med läst det som att människor i olika mån har känt sopheia, man kan alltså ha en relation till visheten. Gäller detta även sanningen? Det finns så vitt jag vet ingen sådan koppling till det grekiska ord som används för sanning i Joh 14:6 – aletheia men kanske kan det ändå ge oss en hint om hur vi skulle kunna förstå det.

Om sanningen är en person så är det irrelevant att försöka definiera och rama in vad sanning är, förmodligen går det inte ens. Om sanningen är en person så finns det bara ett sätt att närma sig den och det är genom att lära känna sanningen själv. Den kristna kyrkan äger inte sanningen utan består av människor som känner sanningen. Om sanningen är en person blir det absurt att försöka kasta eller tvinga sanningen på någon annan. Det gör man inte. Om samma person dessutom är vägen och livet samt kärlek blir det än mer komplicerat.

Vägen

För tre år sedan bodde jag en period i Afrika. En dag åkte vi ut i vildmarken för att besöka en by som minst sagt lågt avskilt. Till att börja med följde vi en stor väg men så småningom blev den mindre och mindre och till slut var det inte längre en väg. Snarare tillräckligt breda öppningar mellan buskar. Jag såg inte vägen men uppenbarligen fanns den ändå där för efter några timmar kom vi fram. Jag kände inte vägen men den som körde kände vägen…

Vad är egentligen en väg? En väg leder oss från en plats A till en annan plats B. Om man inte följer rätt väg så kommer man med största sannolikhet vilse. En väg kan vara rak eller krokig, bred eller smal, tydlig eller svår att se men om man känner vägen så kvittar det hur väl den syns eller hur bred den är eller om den är upplyst. Känner man vägen så kommer man rätt.

När Jesus sa att han var vägen (Joh 14:6) var det då det som han syftade på? Att Jesus är den vägen vi ska följa, alltså följa honom själv. I berättelserna om Asterix (som oftast håller väldigt hög historicitet på de historiska detaljerna även om historierna är fiktiva) berättas det i flera av äventyren om det dåtida romerska vägnätet. Romarna hade nämligen numrerat sina större vägar för att man med hjälp av dessa skulle kunna orientera sig. Trots att det är svårt att föreställa sig var detta innan Google Maps, GPS:er och till och med kartor användes av vanliga människor. Det man istället orienterade sig efter var vägarna. Ville man komma rätt så följde man vägen.

Jesus är den vägen vi ska följa.

Vart leder vägen?
I meningen efter den om vägen, sanningen och livet så lägger Jesus dessutom till ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”, vägen/Jesus leder alltså till Fadern.

Vägen, sanningen och livet

1 “Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.  2 I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?  3 Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.  4 Och vägen dit jag går, den känner ni.”  5 Tomas sade: “Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”  6 Jesus svarade: “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.  7 Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” – Joh 14:1-7

Just nu tycker jag att det här är bland de mest intressanta verserna i hela Bibeln! Vad menade Jesus när han sa att han är vägen, sanningen och livet? Och vad betyder det? Jag kommer lite senare idag att publicera det första av tre inlägg om orden vägen, sanningen och livet och hur jag tänker kring detta.

En relationell epistemologi

Bollade nedanstående tankar med en god vän häromdan. Har svårt att släppa hur revolutionerande det är att tänka sig en relationell epistemologi!

Min epistemologiska grundsyn är att all kunskap är tillgänglig för alla människor i den mån vi har möjlighet att tillägna oss den. Alla människor har möjligheten att lära sig och förstå saker och ting. Kunskapen finns i står mån nedlagd i den värld vi lever i. Samtidigt delar människor inte alltid samma förutsättningar på grund av exempelvis olika uppväxtmiljö och arv. Jag delar därför Immanuel Kants teori om ”tinget i sig och tinget för mig”. Om den absoluta sanningen därför är fullt tillgänglig för människan att tillägna sig på ett teoretiskt plan är därmed irrelevant då vi aldrig kan veta vad i en människas sanningsanspråk som är subjektivt och vad som är objektivt. Vad som däremot är viktigt att framhålla är det sanningsanspråk som Jesus själv var. Sanningen är ytterst sett en person vilken vi som människor har möjlighet att lära känna då vi fått en återupprättad relation till Gud. Den mest relevanta aspekten av sanningen är därför inte teoretisk utan relationell. Människans relation till Jesus bör därför stå i fokus. För att hitta en sund syn på kunskap och på människan behöver vi anamma den hebreiska synen på kunskap där kunskap inte är någonting man äger utan någonting som man känner och har en relation till.

Kort kommentar om synd, dom, nåd och Jesus

Snabb kommentar på Stefans senaste inlägg:

Ju mer man tonar ned undervisning och förkunnelse om synd, dom och eviga straff i kristen förkunnelse, ju mindre nåd, ju mindre frälsning, ju mindre upprättelse blir kvar.

Mer synd, mer dom, mer helvete, – och nåden blir så mycket större, frälsningens så mycket mer omfattande, korsets kraft och räckvidd så oändligt mycket större.

Den försiktiga hållningen i modern kristen förkunnelse om syndens allvar och förskräckliga konsekvenser, har inte det medfört att det blir ett ganska tomt frälsningsbudskap och ganska lite nåd i slutändan?

Jag tänker så här: ju mer man lär känna Jesus och Guds kärlek desto mer ser man av synden i sitt eget liv. Predikar vi Jesus så får vi resten på köpet. Jag vet att det låter förenklat men jag tycker ovanstående resonemang är onödigt förkrångligat.

Håller för övrigt på att skriva 1-2 inlägg till om äktenskap/samboskap och sex.

Det.

Craig Groeschel (eller han med det svåra namnet) har skrivit en bok som heter ”It – How Churches and Leaders Can Get It and Keep It

Jag har inte läst boken själv men hörde honom tala över ämnet på någon av Willow Creeks konferenser för ett antal år sedan. Craig menar att Det är något svårbestämt som ibland finns i t.ex. en församling eller på en gudstjänst. Han ville inte säga att det var den helige Ande eftersom det skulle betyda att man samtidigt påstår att många församlingar inte har den helige Ande vilket ju blir problematiskt. Däremot håller jag med honom att ibland så är det saker och ting som sticker ut. Ibland så känner man Det, eller upplever Det.

I sommar har jag upplevt detta i två böcker som jag läst. Den första är Carl-Henric Jaktlunds bok ”Vägen är smal men livet är brett” och den andra är Lina Mattebos bok ”En barfota trosbekännelse”. När jag har läst delar av dessa böcker är det som att ord, meningar eller bilder som de beskrivit stuckit ut och talat till mig. Jag känner igen mig i det de berättar och ibland så läggs någon av de bitarna som saknas i mitt pussel. Helt enkelt så är det Något som rör vid mig. Min enkla tro är att Det är när man upplever Guds närvaro på något sätt. Givetvis tror jag att Gud är närvarande hela tiden men det är inte alltid jag känner, upplever eller tänker på det men de gånger jag gör det så tror jag att det är samma Det jag upplever som Craig talar om.

Så tack Carl-Henric, Lina och alla ni andra som låter Gud använda er och för att ni använder det ni har fått av Gud. Oavsett om det är genom tal, närvaro, skrift eller annat. Jag tror vi behöver mer av detta och att det är det som Det handlar om!