Etikettarkiv: pingst

Filadelfia del 3 – Ledarskap, makt och förändring

Detta är tredje inlägget i en serie om Filadelfia. Tidigare inlägg kan läsas här och här.

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg att detta inte är något unikt för Filadelfia utan tvärt om vanligt inom pingst. Korrerkt! Tyvärr är det sant och kanske just därför ännu viktigare att vi pratar om det. Jag tror också att det finns en skillnad i just detta fall och det är det som det här inlägget bland annat handlar om. Först vill jag dock säga några saker om Niklas Piensoho.

Jag tycker om Niklas. Jag är oerhört tacksam och glad för de två åren då jag fick arbeta med honom. Han är ännu idag en förebild på många områden och jag lider med honom när folk försöker hänga ut honom och kritiserar honom utan någon vettig anledning. Jag tänker t.ex. på den ”debatt” som blossade upp i slutet av sommaren där Niklas predikan från Nyhem (2 månader tidigare!) ryktes ur sitt sammanhang och kritiserades. Jag tycker predikan var bra och har inga problem alls med det Niklas sa, tvärtom gillade jag den! Jag tycker också att det nya dopförslaget är bra (eller åtminstone ett steg i rätt riktning). Redan 2007 pratade jag med Niklas om dopfrågan och jag hade gärna sett att han drivit frågan då men Niklas ville inte göra det av förklarliga skäl. Det är sant att frågan kommit upp i flera av enheterna inom Filadelfia de senaste åren och jag tror på Niklas när han säger att det inte är på hans initiativ som frågan drivits. Hade Niklas själv drivit frågan hade förslaget mycket väl kunnat ligga närmare Peter Halldorfs och Sten-Gunnar Hedins linjer vilket jag hade sett som än mer positivt. Jag skriver allt detta för att jag inte kommer tillåta att mina inlägg om Filadelfia används av de kritiker som menar att Filadelfia och andra kristna som inte lever kvar i 50-talet är anledningen till att vi inte har väckelse i Sverige idag. (Jag måste skriva mer om detta absurda resonemang någon gång!)

Däremot ser jag tre varningssignaler, eller oroliga tendenser om det låter bättre, när det gäller Niklas ledarroll/position i Filadelfia.

  1. Den första rör hans påverkan på människor runt omkring sig. Denna har jag som jag tidigare nämnt upplevt själv och det är mycket som är positivt med att få arbeta tillsammans med en stark, karismatisk och duktig ledare. Faran är om dennes påverkan leder till punkt 2 eller 3 (se nedan). Innan de punkterna vill jag ta ett exempel på hur starkt en karismatisk person som Niklas kan påverka sin omgivning. Exemplet är Daniel Grahn, tidigare chefredaktör för tidningen Dagen med lång erfarenhet av att arbeta med ledarskap genom Willow Creek Sverige och hans arbete med Global Leadership Summit. Att Daniel är fascinerad av Niklas och vad som händer i Filadelfia går att läsa härhär och här för att ta några exempel. Jag upplevde själv detta på nära håll när jag deltog i min första predikantvecka 2007 (och fann denna serie mycket passande). En av sessionerna i konferensen bestod av ett panelsamtal om ”vägen vidare” eller ”framtidens församling” (det är alltid ungefär samma namn på den här typen av sessioner). Samtalsledare var Daniel Grahn och deltagare var förutom Niklas Piensoho ett par som jag inte minns vad de hette eller var de kom ifrån och kanske någon mer. Att jag tyvärr inte minns några detaljer om övriga deltagare eller ens hur många de var förklaras av hur panelsamtalet kom att utvecklas. Niklas skulle bidra med reflektioner och erfarenheter från hans första år som föreståndare i Filadelfia medan paret som genomfört en omstart i en mindre församling eller något liknande skulle dela sina erfarenheter från det. Samtalet blev i mina ögon pinsamt, Daniel ställde i princip bara frågor till Niklas och var helt uppslukad av vad Niklas gjorde i Filadelfia. Jag tror till och med att Niklas själv tyckte det blev lite pinsamt. Att 75-80 % (min uppskattning) av deltagarna på predikantveckan dessutom knappt kunde relatera till Filadelfias situation i egenskap av svensk ”megakyrka” utan snarare hade mycket mer gemensamt med paret som arbetat med omstarten gjorde så klart inte saken bättre.
    Varför skriver jag detta och hur är det en varningssignal? Jo därför att en karismatisk, stark och inspirerande ledare kan få i princip vem som helst runt omkring sig att uppslukas av ledaren själv och dennes projekt. Till den grad att personen glömmer att hålla distans och våga ifrågasätta saker. Detta kan hända även den bäste som Daniel Grahn, en oerhört kompetent och uppskattad ledare som dessutom arbetat många år som ifrågasättande journalist och chefredaktör på tidningen Dagen.
  2. Tre av Niklas närmaste arbetare i Filadelfia Rörstrand är unga män med i snitt 1-2 tidigare församlingstjänster som ungdomsledare. Dessa har dessutom Niklas själv som förebild. Två av dem har också vuxit upp med Niklas som pastor och föreståndare. Är detta nödvändigtvis ett problem? Det behöver inte vara det men det ska sägas att krävs rätt mycket av en person för att våga ifrågasätta Niklas. Speciellt om man arbetar nära honom och vill bli som honom. Då vill man inte komma på fel fot med honom  i onödan. Fråga själv någon av de anställda i Filadelfia när de senast ifrågasatte Niklas (och då menar jag inte i frågor som vilka sånger som ska sjungas på söndagens gudstjänst).
  3. Av de pastorer som arbetat i Filadelfia och ifrågasatt Niklas så har många av dem fått sluta eller själva lämnat för att de inte orkat/velat vara kvar. En av dessa var min gamla kollega som var föreståndare i Grindtorpskyrkan när jag jobbade där. Efter sin tjänst i Täby började hen arbeta i Filadelfia direkt med Niklas men efter drygt 2 år fick hen sluta hastigt under väldigt oklara omständigheter. Jag nämner inga namn och skriver inte mer än så. De jag tänker på som slutat på ett eller annat sätt är dock fler än detta specifika exempel även om de andra, som tur är, inte slutade under riktigt lika spektakulära omständigheter.

Att begränsat utrymme för ifrågasättande är problematiskt ser jag som en självklarhet. Jag håller med om att det tyvärr är alltför vanligt inom svenska pingstkyrkor och just därför måste vi prata om det. Det är speciellt annorlunda i fallet med Filadelfia eftersom det är Sveriges största församling och en församling som många ser upp till. Därför är det extra viktigt att lyfta dessa frågor. Det är också speciellt eftersom Niklas är en bra ledare. I ärlighetens namn så kan många karismatiska ledare inom pingst avfärdas rätt enkelt. Så är inte fallet med Niklas och det är nog därför jag tycker det är extra viktigt att lyfta dessa frågor. En bra stark och karismatisk ledare löper inte mindre risk att hamna fel bara för att den är bra.

Min analys är att situationen i Filadelfia också är resultatet av en samfundskrock, eller kanske snarare en krock mellan olika tänk kring ledarskap i olika samfund/kyrkor. Niklas första år blev inte alls som han förväntat sig, dels var tjänsten inte utformad på det sätt han trott, dels hade det visat sig att Filadelfia hade stora ekonomiska problem och han fick bara några månader efter att han tillträtt säga upp ett antal personer.

En del i att omställningen mellan Fiskebäcks Missionskyrka (där Niklas var föreståndare fram till 2006) och föreståndarrollen i Filadelfia blev stor har att göra med de strukturella skillnader som finns mellan Pingst- och Missionskyrkor. Det råder också stor skillnad mellan pastorns roll i de båda samfunden.

  • I Missionskyrkan/Equmeniakyrkan är pastorns uppgift att ha det andliga ansvaret för församlingen. Församlingen styrs av församlingens styrelse där föreståndaren ofta bara är adjungerad.
  • I Pingstkyrkan är pastorns uppgift att vara hela församlingens ledare och inte bara ha det andliga ansvaret för församlingen utan också fungera som arbetsledare och i vissa fall även som styrelseordförande. Församlingen har både församlingstjänare (eller äldste) som arbetar tillsammans med styrelsen (och ofta också utgör delar av den).

Daniel Grahn citerar i en artikel konsulten Alexander Todoran (som skrivit en bok om Filadelfia tillsammans med Niklas) följande angående Niklas ledarskapssituation:

Ledarskapet inom församlingen är svagt på så sätt att hela ansvaret för verksamheten axlas av en enda person. Niklas Piensoho är både VD, andlig ledare och utförare i ett. Det är ett väldigt centraliserat ledarskap.

Jag skriver det igen: Det är ett väldigt centraliserat ledarskap.

Jag har själv hört Niklas vid ett flertal tillfällen berätta om hur han på varje styrelsemöte i Missionskyrkan ”utkämpade mindre världskrig” där han slogs för att det viktigaste för kyrkan var att vinna nya människor för Jesus. När Niklas sa samma sak på styrelse- och församlingstjänarmöten i Filadelfia sa alla Amen! Niklas gavs i Filadelfia ett mandat och utrymme på ett sätt som han inte haft tidigare. Ingen (eller ytterst få) i ledningen ifrågasatte honom och han började ta sats framåt.

Detta visar på vad omställning från Missionskyrkan till Pingst innebar för Niklas. Jag tror personligen att en ledare som Niklas mår bra av att behöva kämpa. Att en stark ledare mår bra av vissa tyglar och att slippa bära allt ansvar själv. I Filadelfia har Niklas fått allt ansvar och i väldigt stor utsträckning fria tyglar. Faktum är att det är ganska tacksamt att stå bredvid Niklas i nuvarande ledningsposition. Det är lätt att stötta Niklas, det finns stort utrymme för förändring och att prova och driva igenom nya idéer. Som de skriver i boken jag nämnde nyss så är ju Filadelfia i kris och någonting behöver göras. Om detta projekt skulle misslyckas så tror jag dock tyvärr att det blir föreståndaren som får ta smällen. Om Filadelfia fortfarande minskar år 2020 så är det förmodligen inte styrelsen och församlingstjänarna som avgår eller bytts ut. Det är Niklas.

Jag vågar inte påstå att det rakt av finns ett samband mellan skillnaderna i lederskapsstrukturer mellan Pingst- och Missionskyrkan och det faktum att Fiskebäcks Missionskyrka under Niklas ledningen växte och att Filadelfia just nu inte gör det. Det beror självklart på många fler faktorer än så. Samtidigt är jag inte heller beredd att helt avfärda tanken på att det skulle kunna finnas ett visst samband.