Etikettarkiv: sanning

Sanningen

Vad menade Jesus egentligen när han sa att han var sanningen? Och vad betyder det? Kan en person verkligen vara sanningen eller om man vänder på det – kan sanningen vara en person?

Ofta definieras sanning som något (t.ex. ett påstående) som kan verifieras eller falsifieras. Alternativt menar man att sanningen är någonting subjektivt och därmed relativt. Men inget av dessa alternativ stämmer in på vad en person är. En person kan man varken verifiera eller falsifiera, möjligtvis kan man verifiera huruvida en person existerar eller inte men man kan inte verifiera sanningen om den är en person. En person är inte heller relativ eller subjektiv, visst kan en person uppfattas på olika sätt av olika personer men inte huruvida en person är sanningen

De ord som i Bibeln används för vishet (på grekiska ordet Sopheia och på hebreiska ordet Chokma) omtalas ofta i samband med Gud och man menar att Gud personifierar en högre visdom än den mänskliga. Detta återfinns även i andra kulturer. Ibland har man till och med läst det som att människor i olika mån har känt sopheia, man kan alltså ha en relation till visheten. Gäller detta även sanningen? Det finns så vitt jag vet ingen sådan koppling till det grekiska ord som används för sanning i Joh 14:6 – aletheia men kanske kan det ändå ge oss en hint om hur vi skulle kunna förstå det.

Om sanningen är en person så är det irrelevant att försöka definiera och rama in vad sanning är, förmodligen går det inte ens. Om sanningen är en person så finns det bara ett sätt att närma sig den och det är genom att lära känna sanningen själv. Den kristna kyrkan äger inte sanningen utan består av människor som känner sanningen. Om sanningen är en person blir det absurt att försöka kasta eller tvinga sanningen på någon annan. Det gör man inte. Om samma person dessutom är vägen och livet samt kärlek blir det än mer komplicerat.

En relationell epistemologi

Bollade nedanstående tankar med en god vän häromdan. Har svårt att släppa hur revolutionerande det är att tänka sig en relationell epistemologi!

Min epistemologiska grundsyn är att all kunskap är tillgänglig för alla människor i den mån vi har möjlighet att tillägna oss den. Alla människor har möjligheten att lära sig och förstå saker och ting. Kunskapen finns i står mån nedlagd i den värld vi lever i. Samtidigt delar människor inte alltid samma förutsättningar på grund av exempelvis olika uppväxtmiljö och arv. Jag delar därför Immanuel Kants teori om ”tinget i sig och tinget för mig”. Om den absoluta sanningen därför är fullt tillgänglig för människan att tillägna sig på ett teoretiskt plan är därmed irrelevant då vi aldrig kan veta vad i en människas sanningsanspråk som är subjektivt och vad som är objektivt. Vad som däremot är viktigt att framhålla är det sanningsanspråk som Jesus själv var. Sanningen är ytterst sett en person vilken vi som människor har möjlighet att lära känna då vi fått en återupprättad relation till Gud. Den mest relevanta aspekten av sanningen är därför inte teoretisk utan relationell. Människans relation till Jesus bör därför stå i fokus. För att hitta en sund syn på kunskap och på människan behöver vi anamma den hebreiska synen på kunskap där kunskap inte är någonting man äger utan någonting som man känner och har en relation till.