Etikettarkiv: vardag

Humortips!

Ett av de projekt som upptagit delar av min tid under hösten är www.humorbyn.se där jag tillsammans med 5 vänner publicerat en podcast med namnet ”Söndagsångest”. Tanken är inte att bidra till söndagsångesten utan istället att vara en ljusglimt på söndagkvällarna då vi släpper våra avsnitt. Hoppas någon tycker det är lyssningsvärt. Det rekommenderas att man prenumererar på podcasten: http://bit.ly/uFqWSI

Det.

Craig Groeschel (eller han med det svåra namnet) har skrivit en bok som heter ”It – How Churches and Leaders Can Get It and Keep It

Jag har inte läst boken själv men hörde honom tala över ämnet på någon av Willow Creeks konferenser för ett antal år sedan. Craig menar att Det är något svårbestämt som ibland finns i t.ex. en församling eller på en gudstjänst. Han ville inte säga att det var den helige Ande eftersom det skulle betyda att man samtidigt påstår att många församlingar inte har den helige Ande vilket ju blir problematiskt. Däremot håller jag med honom att ibland så är det saker och ting som sticker ut. Ibland så känner man Det, eller upplever Det.

I sommar har jag upplevt detta i två böcker som jag läst. Den första är Carl-Henric Jaktlunds bok ”Vägen är smal men livet är brett” och den andra är Lina Mattebos bok ”En barfota trosbekännelse”. När jag har läst delar av dessa böcker är det som att ord, meningar eller bilder som de beskrivit stuckit ut och talat till mig. Jag känner igen mig i det de berättar och ibland så läggs någon av de bitarna som saknas i mitt pussel. Helt enkelt så är det Något som rör vid mig. Min enkla tro är att Det är när man upplever Guds närvaro på något sätt. Givetvis tror jag att Gud är närvarande hela tiden men det är inte alltid jag känner, upplever eller tänker på det men de gånger jag gör det så tror jag att det är samma Det jag upplever som Craig talar om.

Så tack Carl-Henric, Lina och alla ni andra som låter Gud använda er och för att ni använder det ni har fått av Gud. Oavsett om det är genom tal, närvaro, skrift eller annat. Jag tror vi behöver mer av detta och att det är det som Det handlar om!

Det här med helande och sånt.

För ett tag sen skulle jag be för en kvinna och frågade därför om det var något speciellt hon ville att jag skulle be för. Hon bad mig då att be för hennes ledvärk som hon haft problem med en längre tid. Vi bad tillsammans och jag bad bland annat att Gud skulle ta bort hennes ledvärk. Jag hade inte någon speciell tro för att något skulle hända men bad givetvis för detta då hon ville att jag skulle be för det.

Några dagar senare var jag tillsammans med ett gäng ungdomar som sjöng och bad tillsammans. En kille ville att vi skulle be för hans rygg som han haft problem med i flera år. Gud hade rört vid många den kvällen och jag tänkte att nu kommer nog Gud göra något speciellt så direkt var jag med och la händerna på honom och bad vilket vi gjorde en ganska lång stund. Men ingenting hände.

En vecka efter att jag bett för kvinnan var jag och en till hemma hos henne och åt mat och mitt under måltiden berättar hon att hennes ledvärk varit borta sen den dagen jag bad för henne och att hon inte behövt ta några värktabletter. Detta är nu flera veckor sedan och värken har inte kommit tillbaka.

Jag tror att det är med helande och att be för sjuka som det är med kommentarer. Man brukar ju säga att en negativ kommentar väger upp nio positiva och jag tror ofta att det är lättare att komma ihåg nio gånger då man bett för någon och ingenting hänt än den gången då någonting faktiskt hände.

Bara för att man fått en dålig kommentar så slutar man inte hoppas på att få en positiv kommentar och undviker därför inte för all framtid att få kommentarer.

Vi får be Gud om vad som helst men det är upp till Gud vilket svar vi får. Ett helande är alltid en gåva och hopp från Gud samt ett uttryck för Guds kärlek till oss. Ett uteblivet helande är ALDRIG ett uttryck för motsatsen. Det är bara nåd.

Jag kan inte förklara varför vissa blir felade medan andra förblir sjuka men för de som blir helade så är det ju fantastiskt! Och värt alla gånger!

Borde vi inte se på det här med att be för sjuka på samma sätt som vi ser på komplimanger och kommentarer? Även om vi inte alltid får det svar vi vill så betyder inte det att vi ska sluta be för sjuka överhuvudtaget utan tvärtom så bör vi fortsätta.

PS En liten brasklapp: jag anser att man vid sjukdom bör gå till läkare, ta medicin etc. Om man sedan ber för någon bör den personen inte sluta eventuell behandling förrän ett helande är bekräftat. DS

5 veckors jobb som pastor

Igår avslutade jag min tid som sommarpastor i Degerfors. De senaste dagarna blev ganska intensiva därav tystnaden här. Nu är jag tillbaka i Stockholm några dagar innan terminen börjar nästa vecka. Min tid i Degerfors har varit bra på många sätt och jag är väldigt tacksam för det jag har fått vara med om. Jag kommer nog skriva mer om detta här framöver.

Som tur är har jag en hel del inlägg på gång här på bloggen så nu tänkte jag komma igång på riktigt. Först ska jag dock hämta min kamera som ÄNTLIGEN är färdig efter 5 veckor på reparation… Semestertider…

Vi hörs senare idag,
ha det bra tills dess!
/Marcus

Pernilla Wahlgren, efterföljelse och Kristi kropp

I söndags skrev Pernilla Walhgren följande på sin blogg:
http://pernillawahlgren.se/pernillas-blogg/under-kan-tydligen-ske.html

Värt att notera är att Pernillas blogginlägg brukar kommenteras av mellan 30 och 130 stycken och delas på facebook av ett 20-tal. Detta inlägg har gillats över 4500 gånger via facebook och kommenterats 289 gånger. Det finns verkligen hur mycket som helst att säga, tycka och fundera över kring det här men några spontana tankar:

Tänk om vi inom frikyrkan spenderat lite mindre tid de senaste åren på att fundera över strategier, nedåtgående trender och hur vi bäst kan få människor till våra kyrkobyggnader och istället gått ut och tjänat och mött de människor som finns runt omkring oss i vår vardag så som den Kristi kropp vi ska utgöra.

Tänk om vi spenderat lite mindre tid på att manifestera Jesus med ord i Kungsträdgården och lite mer tid på att manifestera Jesus med handlingar i vår vardag.

Tänk om vi spenderat lite mindre tid på att synas och mer på att tjäna.

I grunden antar jag att det handlar om vår syn på vad det innebär att följa Jesus, att tillsammans utgöra Kristi kropp och att älska sin nästa som sig själv. Dessa frågor ligger mig varmt om hjärtat och jag kommer utveckla mina tankar om detta mer framöver.

Så vad hade hänt? Jag vet inte men kanske…
Kanske hade vi synts mer och till och med fått fler människor till kyrkan. Framförallt hade nog fler människor fått möta Gud.

Personligen tror (hoppas) jag att det i framtiden är mer sådant här som kommer att höras om kristna istället för mycket av det mindre positiva som hörs idag.

Jag hoppas i alla fall det, för världen är i grymt stort behov av Guds kärlek och det är vårt uppdrag att ge den det…!

Nu startar jag en blogg.

Under några års tid har jag läst diverse bloggar, ibland mer intensivt och ibland mer sporadiskt. Lite då och då har jag också kommenterat och detta var en av anledningarna till att jag i januari 2011 skaffade twitter. Jag har hela tiden avfärdat tanken på att själv blogga då det är så väldigt mycket lättare att reagera på det andra skriver än att producera och våga öppna sig själv. Min tanke var att när jag kommenterar på bloggar så kan jag knyta det till mitt twitterkonto och på så sätt blir det lättare för folk att veta vem jag är samt knyta ihop olika kommentarer med varandra osv. Under detta halvår visade det sig att jag hittade en helt ny värld av intressanta och trevliga människor, både bloggare, twittrar med flera. Jag upptäckte att det faktiskt går att föra samtal i dessa miljöer och att det kan vara otroligt givande. Den senaste tiden har dock ett flertal personer varit på mig och uppmuntrat mig att i alla fall fundera på det vilket jag nu har gjort…

I höst kommer jag att prova på att blogga här. Läs därför gärna mitt ”manifest” och ge mig gärna feedback så får vi väl ta och utvärdera detta om några månader och se om det är något jag borde fortsätta med eller om jag kan lägga tiden på någonting mer vettigt.

Önskar mina läsare allt gott!
/Marcus